Nu är det inte längre långt kvar.


Imorgon tar vi bussen mot Hurghada och på torsdag, i övermorgon, flyger vi hem igen.

Med stor sannolikhet är detta den sista uppdateringen jag kommer att ge ifrån Egypten. Möjligtvis kanske det kommer någonting från Hurghada. Men jag tror inte det.

Vet inte om det är läge att sammanfatta allt än. Det tar nog tid. Vi har sett och varit med om mycket. Så pass mycket att det tar tid att bearbeta allting.

Landet har varit inspirerande. Jag har kommit på en ny berättelse jag vill skriva på som utspelar sig här. Den består av fyra parallellhändelser, fyra olika berättelser som knyts samman och en gemensam nämnare är faktiskt koranen.

Man har fått många intryck.

När jag lägger mig räcker det med att jag sluter ögonen för att bilder och drömmar ska dyka upp. Jag behöver inte ens somna för att drömma.

Men än så länge är det inte läge att summera allting. Det tar nog tid. Och det kräver nog eftertanke.

Jag nöjer mig nu med att berätta vad som hänt de senaste två dagarna.

Vi har haft lite mycket otur på sistone. Till en viss del beror detta på att Cairo förmodligen har bland de sämsta taxichaufförer som finns.

Av nÃ¥gon anledning förstÃ¥r de inte kartor. IgÃ¥r, till exempel, skulle jag och Fredrik till “Cairo Jazz Club” dÃ¥ vi hört att detta var ett av de fÃ¥ ställen i Cairo där det var livemusik varje kväll.

Vi kom iväg sent. Vi tog en taxi. Vägen är mycket enkel: Man åker längs en av de stora huvudgatorna rakt fram, sedan tar man av och fortsätter på en av de andra huvudgatorna, rakt fram.

Men kartor förstås inte här. Mannen tog av någonstans och körde kors och tvärs och stannade säkert på ett tiotal platser för att fråga folk om vägen.

Till slut stannade han vid en telefonautomat och ringde klubben för att fråga om vägen.

Väl där, efter en lång färd, fick vi höra att det inte var något liveband denna kväll.

Men stället var schysst. Vi tog en varsin “Stella”, lyssnade pÃ¥ den sköna musik som spelades och pratade lite med bartendern innan vi begav oss iväg.

Vi beslutade oss för att dra till ett annat ställe, “Palmyra”, vilket lÃ¥g nära vÃ¥rat hotell. Där skulle det finnas magdans.

Så mycket mage såg vi inte. Och magdansen var nog inte lika exklusiv som vi trodde att den skulle vara. Och inte stället heller för den delen.

Den här magdansen bestod av en kvinna som dansade. Så fick män betala för att dansa med henne. Det hela var mycket oskyldigt. Man ser ju långt mycket värre danser än dennna på vilket svenskt uteställe som helst.

Men ändå. Det var gamla gubbar med stora magar och magdansen var inte vad vi trodde att den skulle vara. Jag och Fredrik blev rädda att vi också skulle bli tvugna att betala och dansa. Så vi skyndade oss med att dricka upp ölen och begav oss därifrån.

Idag siktade vi pÃ¥ att besöka en massa stora skivaffärer. Jag sÃ¥g det som en uppgift och utmaning att hitta arabisk hÃ¥rdrock 🙂

PÃ¥ ön “Zamalek” skulle en bra affär finnas. Vi tog taxi och hittade faktiskt stället. Men när vi kände pÃ¥ dörren sÃ¥ var det stängt.

Suck. Efter lite bläddrande i boken sÃ¥g vi att skivaffären “Mirage Megastore” skulle ligga nÃ¥gra kilometer längre fram. Vi tog en taxi.

Återigen var det bara en rak stor huvudgata och sedan in på en annan stor huvudgata. Återigen visade vi den enkla vägen på kartan.

Men återigen misslyckades det. Det tittades på kartan, folk frågades på vägen och jag och Fredrik blev klart konfunderade över vad som var så svårt att förstå med denna enkla karta.

Taxichaufförer här förstår inte kartor. Om man inte tar en ung chaufför. De yngre är bättre.

Häromdagen när skulle till pyramiderna vid GizaplatÃ¥n förresten… sÃ¥ hittade inte taxichauffören. Hur kan man bo i Cairo och inte hitta till pyramiderna?
Och i alla dessa felkörningar sÃ¥ märker bÃ¥de jag och Fredrik dÃ¥ vi sitter där i bilen att “nu kör han fel”. Eller “nu kör han för lÃ¥ngt”.

Vi! Som kommer från ett helt annat land är bättre på att hitta i Cairo än dessa taxichaufförer.

Det blev inget “Mirage Megastore”. Vi släpptes av vid en plats och som tur var kände vi igen oss. Vi var nära Cairo Jazz Club.

Denna kväll skulle det vara liveframträdande där så vi bestämde oss för att vandra dit och boka. Detta visade sig dock vara krångligare än vi trott. Två killar kunde nämligen inte boka. Man måste minst ha en tjej med sig för att det skulle gå. Tanken slog oss att vi borde kunna hitta någon sådan, någonstans.

Men klockan hade blivit sent slagen. Vi skulle inte hinna ta oss till hotellet – för att byta om till finare kläder – och tillbaks till klubben i vettig tid.

Istället blev det att ta sig till busstationen för att boka morgondagens resa tillbaks till Hurghada.

Den här gången hittade chauffören.

Som tur var har vi ett ställe närmre vårt hotell som även det brukar köra livemusik. Vi klev in och frågade och turligt nog skulle ett band spela några timmar senare. Så vi tog och bokade. Sedan begav man sig mot hotellet och böt om. Det ordnade sig.

Musiken där var skön. Någon form av nubisk dub/ska/rai. Det var ett bra band.

När musiken var slut gick tankarna till att besöka ännu ett ställe. Ett med det imponerande namnet “Super Night Club”.

Efter en viss tvekan klev vi in. Ställen som dessa kan skrämma folk. En vakt ledde oss in. Vi placerades vid ett bord. Det var mörkt därinne. Ett band spelade oerhört hög musik. Vid varje pelare stod någon vakt och längst bort satt en gammal man vid ett skrivbord, förmodligen klubbägaren. Han gömde sig bakom en portfölj. Det såg ut som han satt och räknade.
Då och då gick någon i personalen fram till honom och frågade någonting.

Det kändes som om man klev in i en del av en maffiafilm.

Vi satt ett tag till. Och väntade. Även detta ställe skulle ha magdans.

Mycket riktigt. Till slut kom det en tjej som faktiskt dansade med magen.

Men likt den senaste gången var det även här äldre män, uppenbarligen stamkunder, som slängde ut pengar för att dansa.

Jag och Fredrik begav oss därifrÃ¥n. Den märkliga klubben “Super Night Club” blir det sista minnet frÃ¥n Kairo.

Det är svårt att hitta ställen med bra magdans.

Imorgon lämnar vi staden. Jag kommer att sakna en del av den. El Abd-bageriet och Juicebarerna. Till exempel.

Snart är man hemma igen. Jag såg på väderkartan att det var 17 minus hemma. Det känns overkligt.

Fredriks berättelse