Ja… vad har hänt sedan sist?
Till att börja med har vi förflyttat oss från Luxor till Aswan. Detta gjorde vi med tåg och stannade därimellan i Edfu, där ett av egyptens mest välbevarade tempel står.
Uppdateringen har inte gått så bra de senaste dagarna och på grund av de
långsamma uppkopplingarna har jag inte kunnat ladda upp så mycket som jag velat. Och det är mycket som ligger i kameran.
De mesta av det jag velat publicera ligger dock uppe. Utom filmklippen. Men jag vill ladda upp hela kortets innehåll på servern så att jag har en back-up.
Förrgår natt:
Klockan är runt halv två. Sista natten i Luxor. Dagen efter skall vi ta tåget till Aswan. Vi har kommit tillbaks till hotellet. Fredrik borstar tänderna och låser dörren för att gå på toa. Jag känner att jag måste gå in strax efter honom så jag väntar på att han skall bli klar. Men han kommer ut efter bara några sekunder.
“Det är en fet ödla inne i badrummet”
” Den sprang bakom toaletten”
Vi går tillbaks och kollar men hittar den inte. Förmodligen är den nu bakom draperiet eller under badkaret.
Jag gick och slog på tv:n. Då dog ljuset. Det blev helt mörkt. Jag insåg att det nu skulle bli mycket mer spännande att gå på toa. Eftersom det nu var helt mörkt därinne och det nu fanns en ödla där man inte såg.
Jag påpekade detta för Fredrik och vi började båda att asgarva.
NÃ¥väl… det ordnade sig. Vi gick ner till receptionen och där satt en skön gubbe som gick upp och slog pÃ¥ säkringen igen.
Med de skönaste leendet man kan ha undan tänder och rullandet av fingrar på ena handen visade han att han ville ha dricks.
Fredrik och jag skämtade med varann och sa att gubben förmodligen hade tråkigt mitt i natten och därför gick upp och slog av säkringen. Och då även tjänade lite småpengar.
Men det hela var bra egentligen. För dÃ¥ kom vi ner till receptionen och dÃ¥ kunde vi även beställa ett “wake-up call”. Detta behövde vi eftersom vi skulle ta tÃ¥get pÃ¥ morgonen och ingen av oss hade en fungerande klocka.
Att vi klarat oss så här långt utan något tidsur, med bussar och tåg att passa, är inget under. Det är så att det mesta tar tid i det här landet. Och det mesta verkar ordna sig ändå på något vis.
Igår eftermiddag:
Vi hade tagit tÃ¥get mot Aswan och hoppat av i Edfu för att se Horustemplet. När vi Ã¥tervänt till stationen hade vi tre timmar innan nästa tÃ¥g skulle gÃ¥. Och i Edfu fanns ingenting. Utom en massa te och vattenpipeställen. Vi litade inte pÃ¥ de matanordningar som fanns här – och de var inte särskillt mÃ¥nga – sÃ¥ lunchen fick bli chips och bakelser.
På stationen mötte vi en man som började prata fotboll med oss. Zidane var den bästa. Den absolut bästa.
Efter ett tag undrade han om vi inte ville slå oss ner och ta en vattenpipa och lite nubiskt the med honom.
Tid behövde vi ju döda, så varför inte?
Vi slog oss ned på det närliggande rökcafet.
Mannen var cool. Han rökte vattenpipa. Den här heta dagen var han klädd i långbyxor, finare skor, undertröja, långarmad tröja och en halvtjock jacka.
Diskreta kläder.
Och så de där solglasögonen. Små, gula rektangulära. Och vattenpipan.
Klart han var cool.
Mannen frågade vid något tillfälle vilket land Michael Jackson kommer ifrån. Och så nämnde han att nubiskt te är de bästa, det absolut godaste.
Har ni sådant the i Sverige?
Jag frågade lite skämtsamt om han frös och pekade på jackan.
Han svarade att, jo… det är ju lite varmt den första dagen men att man sedan vänjer sig. Nu hade det bara blivit sÃ¥ att han hade dessa kläder tack vare att polisen jagade honom för nÃ¥gon natt sedan. Och pÃ¥ nätterna är det ju kallt.
Jag frågade aldrig mannen varför han blivit jagad. Men om jag gjort det hade han nog svarat. Åtminstone hyfsat ärligt.
Efter ett tag beslutade vi oss för att ta en promenad i det lilla närområdet. Främlingen avböjde. Han hade ont i benen. Vi bjöd honom på vattenpipan och hans the och begav oss senare på tåget mot Aswan.
Idag:
Just nu sitter jag på ett internetcafe i Aswan. Har äntligen hittat ett som går hyfsat snabbt. Har jag tur hinner man få upp allt. Förut gick dock strömmen här.
Aswan är nog favoritstaden än så länge. Det kände man redan då man klev av tåget. Aswan ligger rätt långt söderut och är en urgammal handelsplats. Det märks. Hela staden är en stor souq. Här finns mängder av saker att köpa billigt och utbudet är mycket större än vad det varit i de andra städerna. Här är det inte bara samma vanliga tingel-tangel som säljs överallt i landet, utan även andra ting. Aswan är Egyptens port till Afrika.
Imorgon (inatt) skall vi på en lång bussfärd till Abu-Simbel. Vi hade för en gångs skull bra timing. Det är endast två dagar på året då solen ligger så att man kan se insidan av templet. Den ena är imorgon. Den andra är den 22 oktober.
Nu ska jag försöka fÃ¥ upp lite bilder. Idag blir en lugn dag. Vi kanske tar en Felucca senare över Nilen. Evetuellt köper vi lite musikintrument och börjar jamma lÃ¥tar 🙂 Idag eller imorgon.
Det blir nog två instrument var. Hur skall vi då bemästra alla dessa samtidigt?
Ja… Imorgon eftermiddag kommer vi att ta tÃ¥get mot Kairo och den resan tar minst tio timmar.
Tanken är att vi tänkte bjuda in tvÃ¥ medmusikanter. Bara tvÃ¥ stycken som sitter pÃ¥ tÃ¥get. Antingen infödda eller turister. Man fÃ¥r se hur det faller sig 😉
Nej… nu blir det till att hantera lite filer.
Ha det gott där hemma!